Vätternrundan!
Själv var jag ledig hela fredagen för att ladda. Jag hade egentligen behövt sova mycket, men steg upp halv nio och sov väl en kvart mellan två vm-matcher vid 16. Jimmy kom hem som vanligt efter jobbet. Vi åt nypotatis, sill och ägg som uppladdning, innan vi åkte vid 18-tiden. Jag körde hela vägen upp för att Jimmy skulle få vila. När vi var i Jönköping konstaterade vi att det var den sträckan vi precis hade kört, som vi skulle cykla om några timmar. Ganska jobbigt! Vi var framme vid 21.30. De första hade redan börjat cykla och det var en del avspärrningar. Vi hittade en bra parkeringsplats på en mack. Precis där vi stod, släppte motorcyklarna iväg cyklisterna. Själv blev jag lite nervös av att titta på alla cyklister som kom förbi. De kom i stora grupper. De flesta på proffsiga racercyklar, men några hade precis som mig en vanlig cykel och det gjorde mig lugnare. Det kändes som jag bara ville starta. Vi satt kvar i bilen och åt pastasallad, som jag hade gjort tidigare under dagen. Sen satte Jimmy ihop cyklarna, som vi hade packat in i bilen. Vid 23-tiden begav vi oss till Motala centrum. Vi letade reda på nummerlappsutdelningen och förberedde oss för starten. Speakern snackade mycket och det lät som man minst borde ha cyklat 50 mil. Jimmy hade haft sin cykel i två veckor och cyklat tre gånger på den. Själv cyklar jag nästan alltid till jobbet, men det är 5 km dit. Jag har cyklat lite längre 5-6 gånger under våren. Tror inte det var många som cyklat mindre än oss.
01.20 var det dags för startgrupp 161 att cykla. Vi åkte fram till motorcyklarna och nedräkningen började. Vi var iväg i mörkret. Tillbaka till macken där vi stod och sen blev det full fart för många. Tidigt kände jag att min frambroms tog i hjulet. Jag försökte dra i den, men det hjälpte inte. Det var psykologiskt jobbigt att höra ljudet, även om det kanske inte bromsade så mycket. Efter några kilometer fick vi stanna, men Jimmy lyckades inte heller fixa det med sina verktyg. Vi fortsatte i ganska bra fart. Den första sträckan var väldigt platt och hade inte många backar. Så fort Jimmy satte fart med sin racer, hann jag inte med. Jag försökte ligga bakom andra, eftersom det gick mycket lättare. Men ibland fick man kämpa själv i motvinden. Tidigt började det småregna också. Vi åkte genom Vadstena och efter 43 km var vi vid första depån, Hästholmen. Förutom att jag frös mycket om fötterna, kändes allt ok. Jag lämnade in cykeln och sen rullade hjulet bra. Vi drack sportdryck och blåbärssoppa och åt bullar och saltgurka. Det sista för att bibehålla saltbalansen. Jag hade med ett tidsschema för att klara loppet på 15 timmar och redan nu låg vi före.
Vi fortsatte mot Gränna. Ganska mycket nedförsbackar, men fortfarande småregn och motvind. Jag cyklade förbi förvånansvärt många, men blev även omcyklad av många. Ofta kom de snabba cyklisterna i stora grupper, som turades om att dra. Det gällde att hålla sig undan. På vägen ner mot Gränna började det ljusna. Väldigt mysig natur. Jimmy låg hela tiden före mig och det var först i Gränna som vi cyklade tillsammans. Depån låg efter Gränna och det kändes som det tog ganska långt tid dit. Klockan var halv fem och vi hade cyklat 80 km. Lika långt som jag cyklat på en dag tidigare. Vi låg fortfarande mer än en halvtimme före tidsschemat. Jag var fortfarande väldigt kall om fötterna och nu började man känna av låren. Jag joggade för att få upp värmen i fötterna. Det blev dricka, bullar och saltgurka.
Man blev snabbt nerkyld i resten av kroppen när man inte cyklade och det var skönt att komma igång och cykla igen. Det kändes som det blev kallare, fast solen lyste. 30 km till Jönköping (109 km) och första matstoppet. Det var några tunga uppförsbackar, men sista biten var mest nedför. Det kändes som Jimmy började bli lite trött och när vi var i Husqvarna så började det gnissla när han trampade. Han lämnade in cykeln och vi åt köttbullar, mos, lingonsylt och saltgurka. Till dricka var det mjölk, fast av fel märke. Vi låg nu nästan en timme före i tiden.
Vi fortsatte sen genom Jönköping och sen kom några långa uppförsbackar. Jimmys cykel fortsatte att gnissla. Själv kände jag mig ganska pigg. Den första långa backen var ganska brant och några började gå. Genom Bankeryd lutade det bra och man höll hög fart. Den andra långa backen vid Habo var väldigt lång och seg. Här drog jag ifrån Jimmy, men han kom ifatt mig innan depån i Fagerhult. Nu hade vi kört 140 km och snart hälften. Skönt att kunna börja nedräkningen. Det kändes mycket bättre än vad jag trodde. Inte ont någonstans och inget skav mellan benen. Jimmy lämnade in sin cykel igen, medan jag fyllde på med vätska och bullar.
Äntligen var Jimmys cykel tyst. Vi passerade 150 km kvar och trampade på. Jimmy var nu snabbare än mig igen och jag fick ta i för att inte komma för långt efter. Regn och ganska kallt, men mina fötter frös inte så mycket längre. Under hela vägen norrut, kom stora grupper med cyklister i hög fart. Många hade klubbdräkter och taktikkörde. Efter 178 km var vi framme i Hjo. En väldigt mysig sommarstad. Nu var det dags för lasagne. Väldigt äckligt. Min var bränd och massa med ostsås, men jag fick tvinga i mig det. 6 dl mjölk och en skorpa blev det också. Nu började jag känna mig trött. Framför allt i huvudet. Kanske för att vi sovit lite. Låren och baken började kännas när man gick, men inte när man cyklade.
Efter maten fortsatte vi. Jimmy var mycket piggare och drog tidigt ifrån mig. Under vägen till Karlsborg klarnade det upp och det blev varmare. Efter 210 km var det dags för att fylla på dricka. Jimmy var inte där, så jag gissade att han cyklat vidare. Jag tog av mig en del kläder och fortsatte sen cykla. Skönt att det var mindre än 100 km kvar. Vi låg bra till med tiden och det kändes skönt att det inte var så långt kvar. Jimmy låg 12 minuter före mig på tidspasseringen.
På väg till Boviken var det en del uppförsbackar. En präst bad för oss i toppen på en backe och sa att gud var med oss. En cyklist tyckte jag trampade på bra för att ha en vanlig cykel. Han tipsade mig att använda låg växel i uppförsbackarna, för att inte slösa för mycket energi. Jag tyckte det kändes bättre med en hög, så länge det inte kändes för mycket i benen. Framme i Boviken fick jag en glad överraskning, för Jimmy var kvar där. Jag lämnade in mina kläder som jag hade haft på pakethållaren och fyllde på med bullar, saltgurka och dricka. Jimmy tyckte vi skulle hålla ihop sista biten. Nu var man riktigt sugen på att komma i mål.
Nästa bit blev seg för mig. Jimmy kändes starkare, men cyklade inte så långt framför. Vi cyklade över två broar, där det blåste en del och den sista var rejält uppför också. Framme i Hammarsundet kände jag av mina lår väldigt mycket och ögonen kändes konstiga. Vet inte om det var vätskebrist eller om jag bara var trött. Många låg nästan utslagna. Nu var det vilja som gällde. Knappt 4 mil kvar. Det kändes kort, men samtidigt långt om man tänkte på att det var fram och tillbaka till Lund. Vi låg ungefär 1,5 timme före tidsplanen.
Jimmy låg före i början till sista depån, Medevi. Det var en del backar. Kanske inte så branta och långa, men det kändes i benen. Precis innan vi var framme vid Medivi, kom jag ifatt Jimmy och vi var framme 13.30. En sista uppladdning. Bara två mil kvar.
Nu var det bara att ge järnet. Vi tog av på en smal mysig väg genom skog, ängar och hagar. Jimmy drog ifrån igen. Det kändes som det gick riktigt fort. Jag lyckades hänga på ett gäng som kom i hög fart och kom ikapp och förbi Jimmy. Jag cyklade på, men det kändes som det tog hur lång tid som helst innan sista milskylten dök upp. En kille på racer dök upp vid min sida och sade att han tyckte jag verkade stark. Den sist milen körde vi tillsammans och körde om många. Först drog han och sen vinkade han fram mig. Fast jag var trött, var det bara att ge allt. Jag kunde ju inte visa att jag var trött.;) Det gick riktigt fort och lyckades jag bara komma i suget bakom kändes det som man vilade när man låg efter. Inne i Motala lyckades jag nå mållinjen först. 14.19. Två timmar snabbare än beräknat. Jag fick tiden 12.59 och Jimmy dök upp fem minuter senare. Jag får tacka killen, för utan honom hade jag inte klarat under 13 timmar.
Jättehärlig känsla att vara i mål. Jag hade 23,1 km/h i snitthastighet. Vi pausade nog i 1,5 timme och drar man bort det så cyklade vi i 26 km/h. Efter målgången lämnade vi in våra cyklar och gick och åt pastasallad. Jimmy fick en efterlängtad öl. Helst ville man bara lägga sig och sova i gräset, men jag var väldigt sugen på en dusch också. Solen gick i moln och det började bli kallt. Vi tog oss upp till Cederlundsskolan för att hämta ut våra inlämnade saker. Man var inte så sugen på att cykla och ville ta av sig de vadderade cykelbyxorna. Jag duschade länge i varmt vatten. Det var riktigt, riktigt skönt. Man såg några som knappt kunde ta sig ner för trapporna. Då kände jag mig lyckligt lottad. Kände av låren när jag satte mig på toaletten och hade lite skav mellan benen.
Vi hämtade sen ut diplom och köpte några tröjor. Sen cyklade vi till bilen. Tog ut liggunderlag och chips och lade oss i gräset. Det tog inte lång tid förrän man somnade. Efter ett tag blev det kallt och vi satte oss i bilen istället. Vid halv nio begav vi oss hem. 6 timmars-regeln gjorde att vi inte kunde köra tidigare och det är en förnuftig regel. Vi stannade först på McDonalds och tog en McFlurry Maräng Swiss. Inte helt fel. Sen turades vi om att köra hem. Ett stopp blev det för att tanka och köpa läsk och hamburgare på MAX. Vi var hemma runt ett och sov sen gott i sängen.
Måste avsluta med att säga att jag verkligen är stolt över att vi klarade av det så bra!
01.20 var det dags för startgrupp 161 att cykla. Vi åkte fram till motorcyklarna och nedräkningen började. Vi var iväg i mörkret. Tillbaka till macken där vi stod och sen blev det full fart för många. Tidigt kände jag att min frambroms tog i hjulet. Jag försökte dra i den, men det hjälpte inte. Det var psykologiskt jobbigt att höra ljudet, även om det kanske inte bromsade så mycket. Efter några kilometer fick vi stanna, men Jimmy lyckades inte heller fixa det med sina verktyg. Vi fortsatte i ganska bra fart. Den första sträckan var väldigt platt och hade inte många backar. Så fort Jimmy satte fart med sin racer, hann jag inte med. Jag försökte ligga bakom andra, eftersom det gick mycket lättare. Men ibland fick man kämpa själv i motvinden. Tidigt började det småregna också. Vi åkte genom Vadstena och efter 43 km var vi vid första depån, Hästholmen. Förutom att jag frös mycket om fötterna, kändes allt ok. Jag lämnade in cykeln och sen rullade hjulet bra. Vi drack sportdryck och blåbärssoppa och åt bullar och saltgurka. Det sista för att bibehålla saltbalansen. Jag hade med ett tidsschema för att klara loppet på 15 timmar och redan nu låg vi före.
Vi fortsatte mot Gränna. Ganska mycket nedförsbackar, men fortfarande småregn och motvind. Jag cyklade förbi förvånansvärt många, men blev även omcyklad av många. Ofta kom de snabba cyklisterna i stora grupper, som turades om att dra. Det gällde att hålla sig undan. På vägen ner mot Gränna började det ljusna. Väldigt mysig natur. Jimmy låg hela tiden före mig och det var först i Gränna som vi cyklade tillsammans. Depån låg efter Gränna och det kändes som det tog ganska långt tid dit. Klockan var halv fem och vi hade cyklat 80 km. Lika långt som jag cyklat på en dag tidigare. Vi låg fortfarande mer än en halvtimme före tidsschemat. Jag var fortfarande väldigt kall om fötterna och nu började man känna av låren. Jag joggade för att få upp värmen i fötterna. Det blev dricka, bullar och saltgurka.
Man blev snabbt nerkyld i resten av kroppen när man inte cyklade och det var skönt att komma igång och cykla igen. Det kändes som det blev kallare, fast solen lyste. 30 km till Jönköping (109 km) och första matstoppet. Det var några tunga uppförsbackar, men sista biten var mest nedför. Det kändes som Jimmy började bli lite trött och när vi var i Husqvarna så började det gnissla när han trampade. Han lämnade in cykeln och vi åt köttbullar, mos, lingonsylt och saltgurka. Till dricka var det mjölk, fast av fel märke. Vi låg nu nästan en timme före i tiden.
Vi fortsatte sen genom Jönköping och sen kom några långa uppförsbackar. Jimmys cykel fortsatte att gnissla. Själv kände jag mig ganska pigg. Den första långa backen var ganska brant och några började gå. Genom Bankeryd lutade det bra och man höll hög fart. Den andra långa backen vid Habo var väldigt lång och seg. Här drog jag ifrån Jimmy, men han kom ifatt mig innan depån i Fagerhult. Nu hade vi kört 140 km och snart hälften. Skönt att kunna börja nedräkningen. Det kändes mycket bättre än vad jag trodde. Inte ont någonstans och inget skav mellan benen. Jimmy lämnade in sin cykel igen, medan jag fyllde på med vätska och bullar.
Äntligen var Jimmys cykel tyst. Vi passerade 150 km kvar och trampade på. Jimmy var nu snabbare än mig igen och jag fick ta i för att inte komma för långt efter. Regn och ganska kallt, men mina fötter frös inte så mycket längre. Under hela vägen norrut, kom stora grupper med cyklister i hög fart. Många hade klubbdräkter och taktikkörde. Efter 178 km var vi framme i Hjo. En väldigt mysig sommarstad. Nu var det dags för lasagne. Väldigt äckligt. Min var bränd och massa med ostsås, men jag fick tvinga i mig det. 6 dl mjölk och en skorpa blev det också. Nu började jag känna mig trött. Framför allt i huvudet. Kanske för att vi sovit lite. Låren och baken började kännas när man gick, men inte när man cyklade.
Efter maten fortsatte vi. Jimmy var mycket piggare och drog tidigt ifrån mig. Under vägen till Karlsborg klarnade det upp och det blev varmare. Efter 210 km var det dags för att fylla på dricka. Jimmy var inte där, så jag gissade att han cyklat vidare. Jag tog av mig en del kläder och fortsatte sen cykla. Skönt att det var mindre än 100 km kvar. Vi låg bra till med tiden och det kändes skönt att det inte var så långt kvar. Jimmy låg 12 minuter före mig på tidspasseringen.
På väg till Boviken var det en del uppförsbackar. En präst bad för oss i toppen på en backe och sa att gud var med oss. En cyklist tyckte jag trampade på bra för att ha en vanlig cykel. Han tipsade mig att använda låg växel i uppförsbackarna, för att inte slösa för mycket energi. Jag tyckte det kändes bättre med en hög, så länge det inte kändes för mycket i benen. Framme i Boviken fick jag en glad överraskning, för Jimmy var kvar där. Jag lämnade in mina kläder som jag hade haft på pakethållaren och fyllde på med bullar, saltgurka och dricka. Jimmy tyckte vi skulle hålla ihop sista biten. Nu var man riktigt sugen på att komma i mål.
Nästa bit blev seg för mig. Jimmy kändes starkare, men cyklade inte så långt framför. Vi cyklade över två broar, där det blåste en del och den sista var rejält uppför också. Framme i Hammarsundet kände jag av mina lår väldigt mycket och ögonen kändes konstiga. Vet inte om det var vätskebrist eller om jag bara var trött. Många låg nästan utslagna. Nu var det vilja som gällde. Knappt 4 mil kvar. Det kändes kort, men samtidigt långt om man tänkte på att det var fram och tillbaka till Lund. Vi låg ungefär 1,5 timme före tidsplanen.
Jimmy låg före i början till sista depån, Medevi. Det var en del backar. Kanske inte så branta och långa, men det kändes i benen. Precis innan vi var framme vid Medivi, kom jag ifatt Jimmy och vi var framme 13.30. En sista uppladdning. Bara två mil kvar.
Nu var det bara att ge järnet. Vi tog av på en smal mysig väg genom skog, ängar och hagar. Jimmy drog ifrån igen. Det kändes som det gick riktigt fort. Jag lyckades hänga på ett gäng som kom i hög fart och kom ikapp och förbi Jimmy. Jag cyklade på, men det kändes som det tog hur lång tid som helst innan sista milskylten dök upp. En kille på racer dök upp vid min sida och sade att han tyckte jag verkade stark. Den sist milen körde vi tillsammans och körde om många. Först drog han och sen vinkade han fram mig. Fast jag var trött, var det bara att ge allt. Jag kunde ju inte visa att jag var trött.;) Det gick riktigt fort och lyckades jag bara komma i suget bakom kändes det som man vilade när man låg efter. Inne i Motala lyckades jag nå mållinjen först. 14.19. Två timmar snabbare än beräknat. Jag fick tiden 12.59 och Jimmy dök upp fem minuter senare. Jag får tacka killen, för utan honom hade jag inte klarat under 13 timmar.
Jättehärlig känsla att vara i mål. Jag hade 23,1 km/h i snitthastighet. Vi pausade nog i 1,5 timme och drar man bort det så cyklade vi i 26 km/h. Efter målgången lämnade vi in våra cyklar och gick och åt pastasallad. Jimmy fick en efterlängtad öl. Helst ville man bara lägga sig och sova i gräset, men jag var väldigt sugen på en dusch också. Solen gick i moln och det började bli kallt. Vi tog oss upp till Cederlundsskolan för att hämta ut våra inlämnade saker. Man var inte så sugen på att cykla och ville ta av sig de vadderade cykelbyxorna. Jag duschade länge i varmt vatten. Det var riktigt, riktigt skönt. Man såg några som knappt kunde ta sig ner för trapporna. Då kände jag mig lyckligt lottad. Kände av låren när jag satte mig på toaletten och hade lite skav mellan benen.
Vi hämtade sen ut diplom och köpte några tröjor. Sen cyklade vi till bilen. Tog ut liggunderlag och chips och lade oss i gräset. Det tog inte lång tid förrän man somnade. Efter ett tag blev det kallt och vi satte oss i bilen istället. Vid halv nio begav vi oss hem. 6 timmars-regeln gjorde att vi inte kunde köra tidigare och det är en förnuftig regel. Vi stannade först på McDonalds och tog en McFlurry Maräng Swiss. Inte helt fel. Sen turades vi om att köra hem. Ett stopp blev det för att tanka och köpa läsk och hamburgare på MAX. Vi var hemma runt ett och sov sen gott i sängen.
Måste avsluta med att säga att jag verkligen är stolt över att vi klarade av det så bra!
Vi klarade det!
Kommentarer
Trackback
