Vasaloppet
I lördags morse skjutsade Peter oss till tåget. Själv hade jag jobbat natt och trodde jag skulle kunna sova hela vägen. Så blev det inte. Någon timmes sömn bara. Tjejen bakom mig satt och hostade och hostade, så jag var mest rädd över att bli sjuk. Vi kom fram strax innan 14. Vi tog tunnelbanan till Anneli och Oskars nya lägenhet på Kungsholmen. Kul att se! Den var väldigt fin och de hade fått bra ordning. Det blev mackor när vi kom. De andra gick sen runt Kungsholmen, medan jag sov. Anneli och Oskar lagade mat när de kom tillbaka. Stekt kyckling med balsamvinäger, råris och en god röra och sallad till. Till efterrätt blev det fruktsallad och vaniljglass. Aldrig fel! Jag och Anneli satt sen i soffan hela kvällen och tittade på Melodifestivalen. Jimmy följde med Oskar ut och de kom hem sent.
På söndagen gjorde Anneli scones till frukost. Vi tog det lugnt och var ute och gick lite.
Vid 13 tog jag och Jimmy tunnelbanan till T-centralen. Vi tog Masexpressen (buss) upp till Mora. Det fungerade smidigt. Under resan följde vi flera av våra kompisar som åkte Öppet Spår under dagen i strålande sol. Alla klarade det bra! När vi kom upp skulle vi hämta ut nummerlapparna, men missade det med 5 minuter. Vi fick hämta dem på morgonen vid starten istället. Vi lämnade in våra skidor för vallning på Vasaloppets vallaservice. 400 kr för fäste och glid. Själv blev jag lite orolig över mina skidor. Tjejen vi pratade med inte kunde lova att fästet satt på så länge på mina, eftersom de aldrig var använda. Vi snabbade oss sen till målet och såg precis Emma Ising gå i mål. Därefter blev det mat. Vi åt båda pasta. Jag fick så lite pasta, så jag fick be om extra. Ska man åka 9 mil dagen efter, vill man äta mycket. Vi hade sen problem hur vi skulle ta oss ut till stugan. Killarna kunde inte hämta då de hade druckit öl och snaps till maten. Vi hittade en bra buss, trodde vi. Efter att ha hämtat ut skidorna, innan 21, upptäckte vi att bussen inte gick förbi där vi skulle hoppa av. Taxin kostade 500 kr, så vi bestämde oss för att lifta. Det var kallt och vi fick stå och vänta ett tag. Till slut stannade en kille. Han hade inte bott där så länge och var kurd. Han var väldigt snäll och körde oss hela vägen till Gopshus, fast det var 4 mil extra för honom. Han fick pengar för besväret, trots att han först inte ville ta emot några. Vi var framme vid 22.30. Vi åt lite mat och gick och lade oss. Själv lyckades jag inte somna. Jag låg och vände och vred på mig. Vi skulle upp vid 3 och jag kände mig stressad över att det bara blev mindre och mindre timmar och till slut inga alls.
Klockan 3 var vi inte så pigga, men jag var ändå inte så trött som jag trodde. Vi åt gröt och körde in till Mora. 4.38 gick bussen mot Sälen. Jag träffade Sofia Jönsson, en gammal fotbollskompis, på bussen. Det var inte igår jag såg henne. I början var det en del prat på bussen, men sen blev det helt tyst. Vi var framme 6.20. Vi gick upp för att hämta ut nummerlapparna och packade ner våra saker i påsarna, som skulle tillbaka till Mora. Starten gick medan jag stod i toakön, men det går bra att starta mellan 7.05-8.00.
Vi gick sen bort till starten och satte på oss skidor. Första gången jag provade mina och de kändes super. Det var ganska kallt (runt -10) och jag blev kall om mina fingrar. Vi började sen åka i ganska bra fart. Vårt glid var super. Vid första backen tog det stopp pga allt folk och det inte snabbt uppför. Jag blev av med Jimmy tidigt i backen och bestämde mig för att åka själv och försöka slå min tid sen sist. Första 3 km tog 30 min, men efter det blev det bättre fart. Det kändes riktigt bra att åka och fästet kändes ok och glidet var mycket, mycket bättre än på mina gamla skidor. Jag blev tidigt kall om fötterna och under resten av loppet kände jag knappt framdelen av fötterna.
Den första kontrollen, Smågan, kom jag till 12 minuter snabbare än sist. Det kändes jättebra och jag åkte vidare. Det började snöa lite. Mångsbodarna passerades på 2.05 och jag låg 30 min före. I backen efter kontrollen låg det fullt med folk som hade trillat och det gällde att vara duktig på att kunna byta spår i hög fart. Det snöade mer och mer och var jobbigt att se i nedförbackarna. Till Risberg kom jag 36 minuter före. Det var nu det började kännas i armarna och spåren blev sämre och sämre. Glidet var fortfarande bra, men fästet kändes sämre dock hade jag inte så mycket sämre än de andra. Jag kämpade vidare. Insidan på mina armbågar hade börjat göra ont. Framme i Evertsberg (41 min före) hade jag klarat mer än hälften och nedförsbackarna väntade. Trodde jag. Eftersom det snöade så mycket, var glidet inte så bra i de mindre bra spåren. I varje nedförsbacke passade jag på att vila i alla fall. Uppförsbackarna innan Oxberg saknade helt spår och bestod av en massa lössnö. Trots mitt mycket bättre glid, så åkte jag denna sträcka lika snabbt som sist. Armarna var trötta och orkade inte ta i så mycket längre. Nu var det bara en tredjedel kvar. Jag stannade till och drack sportdryck på Stadiums extrakontroll. Chokladen på nästa extrakontroll hoppade jag över. Jag åkte förbi vår stuga och var nästan sugen på att stanna. Framme vid Hökberg var det 19 km kvar och jag hade tappat till 40 min före. Det kändes ändå som jag skulle klara tiden. Det kändes kort med 19 km, men det var mer än vad jag har tränat inför Vasaloppet. Jag åkte på ren vilja och i Eldris med 9 km kvar så hade jag 42 min tillgodo. Sista kilometer nedräkningarna var sköna, men det var riktigt jobbigt. Det fanns inte mycket spår kvar och man fick inte mycket fart i backarna. Inne i Mora var det 2 km kvar och jag gav järnet. Över några broar och så var det bara att spruta sista biten. I mål på 8.06.25 och jag förbättrade min tid med 43 minuter.
Så mycket trodde jag aldrig att jag skulle slå tiden med, med den lilla träningen jag har gjort och med tanke på förhållandena så kändes det ännu bättre. Hade jag åkt på söndagen med strålande sol, lite medvind och hårda spår, så tror jag att jag hade åkt på 7.30. Jag var helt slut i målet. Tog dricka och åt bullar och banan. Jag började snabbt frysa och skyndade mig bort för att duscha. Jag fick reda på att Jimmy skulle komma i mål runt 17, så jag hade en timme på mig. Riktigt skönt att stå i en varm dusch.
Jag var tillbaka till målet vid 17 och precis när jag kom så kom den miljonte åkaren i mål. Han vann en livslång anmälan till Vasaloppet. 17.12 kom Jimmy över mållinjen på 9.50. En riktigt bra tid för honom. Han har inte använt sina skidor sedan förra Vasaloppet och förbättrade sig med 1,5 timme.
Vi åt korv och Jimmy gick och duschade. Jag hämtade ut diplom. Vi träffade David och Challe som hade fått bryta. Kim kom i mål precis när vi gick förbi målet. Vi gick och åt pizza. En jättestor med massor på, men den slank ner. Vi var hemma vid 21-tiden. Det dröjde inte länge innan jag somnade och sov som en stock till klockan 5.
Vi tog taxi till tåget som gick 6.25. Vi pausade i Stockholm i 50 min och köpte mat. Resan gick bra och vi halvsov hela vägen. Kroppen kändes att den hade ansträngt sig mer än vanligt. Peter hämtade. Jag sov en timme när vi kom hem och sen åkte vi till Jimmys mamma och åt mat och tittade på Mot alla odds. Direkt när vi kom hem vid halv tio somnade jag igen. Kroppen behövde ta igen sig.
Vasaloppet är en riktig utmaning. Jag vill åka igen, men då får vi träna mer. Hade varit skoj att ta några lektioner och få till tekniken och sen öva mängdträning. Jag undrar hur snabbt jag hade kunnat åka då. Under 7 timmar borde inte vara omöjligt...
På söndagen gjorde Anneli scones till frukost. Vi tog det lugnt och var ute och gick lite.
Vid 13 tog jag och Jimmy tunnelbanan till T-centralen. Vi tog Masexpressen (buss) upp till Mora. Det fungerade smidigt. Under resan följde vi flera av våra kompisar som åkte Öppet Spår under dagen i strålande sol. Alla klarade det bra! När vi kom upp skulle vi hämta ut nummerlapparna, men missade det med 5 minuter. Vi fick hämta dem på morgonen vid starten istället. Vi lämnade in våra skidor för vallning på Vasaloppets vallaservice. 400 kr för fäste och glid. Själv blev jag lite orolig över mina skidor. Tjejen vi pratade med inte kunde lova att fästet satt på så länge på mina, eftersom de aldrig var använda. Vi snabbade oss sen till målet och såg precis Emma Ising gå i mål. Därefter blev det mat. Vi åt båda pasta. Jag fick så lite pasta, så jag fick be om extra. Ska man åka 9 mil dagen efter, vill man äta mycket. Vi hade sen problem hur vi skulle ta oss ut till stugan. Killarna kunde inte hämta då de hade druckit öl och snaps till maten. Vi hittade en bra buss, trodde vi. Efter att ha hämtat ut skidorna, innan 21, upptäckte vi att bussen inte gick förbi där vi skulle hoppa av. Taxin kostade 500 kr, så vi bestämde oss för att lifta. Det var kallt och vi fick stå och vänta ett tag. Till slut stannade en kille. Han hade inte bott där så länge och var kurd. Han var väldigt snäll och körde oss hela vägen till Gopshus, fast det var 4 mil extra för honom. Han fick pengar för besväret, trots att han först inte ville ta emot några. Vi var framme vid 22.30. Vi åt lite mat och gick och lade oss. Själv lyckades jag inte somna. Jag låg och vände och vred på mig. Vi skulle upp vid 3 och jag kände mig stressad över att det bara blev mindre och mindre timmar och till slut inga alls.
Klockan 3 var vi inte så pigga, men jag var ändå inte så trött som jag trodde. Vi åt gröt och körde in till Mora. 4.38 gick bussen mot Sälen. Jag träffade Sofia Jönsson, en gammal fotbollskompis, på bussen. Det var inte igår jag såg henne. I början var det en del prat på bussen, men sen blev det helt tyst. Vi var framme 6.20. Vi gick upp för att hämta ut nummerlapparna och packade ner våra saker i påsarna, som skulle tillbaka till Mora. Starten gick medan jag stod i toakön, men det går bra att starta mellan 7.05-8.00.
Vi gick sen bort till starten och satte på oss skidor. Första gången jag provade mina och de kändes super. Det var ganska kallt (runt -10) och jag blev kall om mina fingrar. Vi började sen åka i ganska bra fart. Vårt glid var super. Vid första backen tog det stopp pga allt folk och det inte snabbt uppför. Jag blev av med Jimmy tidigt i backen och bestämde mig för att åka själv och försöka slå min tid sen sist. Första 3 km tog 30 min, men efter det blev det bättre fart. Det kändes riktigt bra att åka och fästet kändes ok och glidet var mycket, mycket bättre än på mina gamla skidor. Jag blev tidigt kall om fötterna och under resten av loppet kände jag knappt framdelen av fötterna.
Den första kontrollen, Smågan, kom jag till 12 minuter snabbare än sist. Det kändes jättebra och jag åkte vidare. Det började snöa lite. Mångsbodarna passerades på 2.05 och jag låg 30 min före. I backen efter kontrollen låg det fullt med folk som hade trillat och det gällde att vara duktig på att kunna byta spår i hög fart. Det snöade mer och mer och var jobbigt att se i nedförbackarna. Till Risberg kom jag 36 minuter före. Det var nu det började kännas i armarna och spåren blev sämre och sämre. Glidet var fortfarande bra, men fästet kändes sämre dock hade jag inte så mycket sämre än de andra. Jag kämpade vidare. Insidan på mina armbågar hade börjat göra ont. Framme i Evertsberg (41 min före) hade jag klarat mer än hälften och nedförsbackarna väntade. Trodde jag. Eftersom det snöade så mycket, var glidet inte så bra i de mindre bra spåren. I varje nedförsbacke passade jag på att vila i alla fall. Uppförsbackarna innan Oxberg saknade helt spår och bestod av en massa lössnö. Trots mitt mycket bättre glid, så åkte jag denna sträcka lika snabbt som sist. Armarna var trötta och orkade inte ta i så mycket längre. Nu var det bara en tredjedel kvar. Jag stannade till och drack sportdryck på Stadiums extrakontroll. Chokladen på nästa extrakontroll hoppade jag över. Jag åkte förbi vår stuga och var nästan sugen på att stanna. Framme vid Hökberg var det 19 km kvar och jag hade tappat till 40 min före. Det kändes ändå som jag skulle klara tiden. Det kändes kort med 19 km, men det var mer än vad jag har tränat inför Vasaloppet. Jag åkte på ren vilja och i Eldris med 9 km kvar så hade jag 42 min tillgodo. Sista kilometer nedräkningarna var sköna, men det var riktigt jobbigt. Det fanns inte mycket spår kvar och man fick inte mycket fart i backarna. Inne i Mora var det 2 km kvar och jag gav järnet. Över några broar och så var det bara att spruta sista biten. I mål på 8.06.25 och jag förbättrade min tid med 43 minuter.
Så mycket trodde jag aldrig att jag skulle slå tiden med, med den lilla träningen jag har gjort och med tanke på förhållandena så kändes det ännu bättre. Hade jag åkt på söndagen med strålande sol, lite medvind och hårda spår, så tror jag att jag hade åkt på 7.30. Jag var helt slut i målet. Tog dricka och åt bullar och banan. Jag började snabbt frysa och skyndade mig bort för att duscha. Jag fick reda på att Jimmy skulle komma i mål runt 17, så jag hade en timme på mig. Riktigt skönt att stå i en varm dusch.
Jag var tillbaka till målet vid 17 och precis när jag kom så kom den miljonte åkaren i mål. Han vann en livslång anmälan till Vasaloppet. 17.12 kom Jimmy över mållinjen på 9.50. En riktigt bra tid för honom. Han har inte använt sina skidor sedan förra Vasaloppet och förbättrade sig med 1,5 timme.
Vi åt korv och Jimmy gick och duschade. Jag hämtade ut diplom. Vi träffade David och Challe som hade fått bryta. Kim kom i mål precis när vi gick förbi målet. Vi gick och åt pizza. En jättestor med massor på, men den slank ner. Vi var hemma vid 21-tiden. Det dröjde inte länge innan jag somnade och sov som en stock till klockan 5.
Vi tog taxi till tåget som gick 6.25. Vi pausade i Stockholm i 50 min och köpte mat. Resan gick bra och vi halvsov hela vägen. Kroppen kändes att den hade ansträngt sig mer än vanligt. Peter hämtade. Jag sov en timme när vi kom hem och sen åkte vi till Jimmys mamma och åt mat och tittade på Mot alla odds. Direkt när vi kom hem vid halv tio somnade jag igen. Kroppen behövde ta igen sig.
Vasaloppet är en riktig utmaning. Jag vill åka igen, men då får vi träna mer. Hade varit skoj att ta några lektioner och få till tekniken och sen öva mängdträning. Jag undrar hur snabbt jag hade kunnat åka då. Under 7 timmar borde inte vara omöjligt...
Kommentarer
Trackback
