Punktlig!

Det gick snabbt. Vid 22-tiden började jag känna lite i magen och tänkte nu kanske det är på gång. Imorgon kommer kanske bebisen. Jag och Jimmy kollade på dagens avsnitt av Atleterna i efterhand på svtplay. Han gick och lade sig vid 23-tiden. Själv började jag känna fler och fler värkar. Jag väckte Jimmy och sa att vi nog fick ringa till BB. Jag tänkte bara ta en dusch, för att jag kände mig ofräsch efter att ha varit ute i solen hela dagen. Jag satte mig i badkaret för att duscha och värkarna blev bara värre och värre. Jag gick ur och fick känna så att barnet inte höll på att komma ut, men jag kände inget. Vattnet gick sedan. Jimmy fick inte tag på sin mamma, där vi hade tänkt lämna Malva. Jag ringde förlossningen kvart i tolv. Jag kunde knappt prata, så Jimmy tog över i mitten. Jag sa att det kändes som barnet höll på att komma ut. Hon jag pratade med sa att vi kunde komma in direkt. Jimmy gick för att packa bilen. Själv satte jag på mig en tröja, men kom inte längre. På knä vid badkaret kom några kraftiga värkar och plötsligt låg det en liten kille på golvet. Det tog två sekunder sedan skrek han. Jimmy kom in strax därefter. Jag sa att det kommit en liten kille. Han såg lite chockad ut, men var väldigt lugn. Tur att Malva inte vaknade, för det hade varit jobbigt om hon hade kommit in när jag hade ont och fått se så mycket blod. Jimmy ringde 112 (23.57). Tur att barnet verkade må bra, för annars hade det varit jobbigt. Själv blev jag ganska lugn och låg bara på golvet med bebisen på magen. Det gjorde inte ont längre. Det var fördelen med att det hade gått så snabbt. Skönare att det hände där än på väg in. Jimmy hämtade flera handdukar, för att vi inte skulle frysa. Han ringde också till mina föräldrar och sa att de fick komma och passa Malva. De frågade om det var bråttom. Han sa inget om att barnet redan hade kommit, men att de kunde skynda sig.
 
 
Ambulansen kom efter en kvart. En manlig och en kvinnlig ambulanssjukvårdare. De kollade snabbt hur det var med mig. Bebisen tittade de knappt på, men de såg nog snabbt att han var ok. Jag började skaka mycket. Tjejen hjälpte mig att få ut moderkakan, för det hade jag inte haft en tanke på tidigare. Det var viktigt att den kom ut, för det blödde ganska mycket. Jimmy fick sedan klippa navelsträngen. De försökte sätta en kanyl i min arm och hand, men lyckades inte. Jag hade förlorat en del blod, så jag behövde dropp. De hämtade en bår och hjälpte mig upp på den. Inne i ambulansen lyckades de få in nålen i den andra armen och de kollade också blodtrycket. Sedan körde vi iväg över alla guppen i Tygelsjö och Västra Klagstorp och kom ganska snabbt till förlossningen. De hjälpte mig över på en brits.
 
Jimmy stannade hemma med Malva och väntade på mina föräldrar. Han hann städa upp i badrummet, som måste sett hemskt ut. Lite som en skräckfilm... Malva bara sov och sov. Mina föräldrar dök upp och de undrade var jag var. Jimmy bad dem sätta sig ner och berättade vad som hade hänt. De fick sova inne hos oss med Malva, men mamma hade inte sovit på hela natten.
 
Inne på förlossningen, så fortsatte en barnmorska och undersköterska att ta hand om mig. Jag blev sydd, men det mesta verkade ok annars. Jimmy dök upp efter kanske en timme och då började de ta hand om bebisen. De fixade till navelsträngen, vägde och mätte. Han var 51 cm lång, vägde 4155 g och huvudet var 36 cm. Ett kilo mer än Malva och inte mycket hår. Jag skulle sedan kissa och duscha. Jag blev hjälpt in på toaletten, men sedan började allt svartna. Jag höll på att trilla. Undersköterskan ringde på larmet och det rusade in flera i badrummet. De hjälpte mig tillbaka till sängen. Blodvärdet var bara 98, men blodtrycket ok. Jag kände mig snabbt bättre. Vi fick in mackor och dricka och fick ta det lugnt fram till fem i förlossningsrummet. Jag blev sedan körd i rullstol till. Jimmy fick åka hem nästan direkt. Besökstiden där var 9-20.
 
 
Jag delade rum med en tjej och hennes dotter och den lilla skrek ganska mycket. Min lille kille skrek inget, men hade konstiga ljud för sig. Jimmy tyckte han lät som ett marsvin. Vi sov en stund. Läkaren tittade på honom på förmiddagen, men sa att allt var bra trots ljuden som sköterskorna tyckte lät konstiga. Vid halv elva kom Jimmy, Malva och mina föräldrar. Jag och Jimmy gick ner till entrén. Vi träffade först pappa som var lugn. Malva och mamma kom in med vagnen. Mamma grät och såg fortfarande orolig ut. Malva ropade mamma, mamma och kom springandes till mig. Hon fick titta på sin lillebror och sa bror och klappade fint på honom. Malva, mamma och pappa gick sedan till Pildammsparken. Jag och Jimmy gick tillbaka upp på rummet. Malva kom efter drygt en timme. Hon har tid för sin lillebror i någon minut sedan vill hon göra en massa annat. De åkte hem på eftermiddagen.
 
 
Själv gick tiden mest åt till att vila och äta. Jag kände mig bättre och bättre och duschade på dagen. Det kändes riktigt skönt. Vid 18-tiden var lillkillen hos läkaren och hon sa att allt var perfekt. Vi fick ändå stanna kvar, eftersom jag hade varit så yr från början.
 
 
Måndagen var ganska seg. Äta, vila, äta, vila. Jimmy och Malva kom och hälsade på vid 16-tiden. Malva gillade bäst att leka med stenarna utanför ingången, äta muffins och springa med vagnen i korridoren. Min "hallonsaft" (lingondricka) var också god. Dessutom ville hon ha mössa på sig, för det hade lillebror.
 
 
 
Amningen fungerade riktigt bra från början. Han sov mycket och jag fick väcka honom efter fyra timmar så att han skulle få mat igen. Under natten tog en barnmorska ett PKU-test på honom.
 
På tisdagen frågade de om jag vill hem och jag sa ja. Mitt blodvärde hade sjunkit till 85, men jag kände mig bra. Lite trött bara. Jag har fått järntabletter, som jag ska äta tills jag ska på återkontroll. Vi var på utskrivningssamtal vid elva och sedan åkte vi hem. Malva hade varit på förskolan både på måndagen och tisdagen och det hade fungerat super.

Kommentarer
Postat av: Lina

Ja, herregud så det kan gå! Kul att läsa om och skönt att allt gick bra, trots dramatiken! :)

2014-09-13 @ 17:07:59
Postat av: Caroline

Vilken dramatik! Låter som en film. Så skönt att allt gick bra trots allt! :)

2014-09-13 @ 18:49:10
Postat av: Agnetha

Jag tycker fortfarande det känns ofattbart. Där ligger du Helena på badrumsgolvet och ser ganska nöjd ut efter den pärsen. Vilken förlossning!!!. Kram från en mycket stolt mormor

2014-09-13 @ 20:08:10
Postat av: Agnetha

Det är klart att du är nöjd när det är över men du ser så lugn och oberörd ut som om det vore "den enklaste matchen i världen".

2014-09-13 @ 20:17:16
Postat av: Sofie

Och här sitter jag och lipar..... Vilken läsning💙 Tur att det hände just dej!! Kram och puss på lillkillen!!

2014-09-14 @ 11:45:43
Postat av: Kajsa

Imponerande Hille!!! Grymt jobbat och du är härmed min idol!!!

2014-09-16 @ 10:42:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0