helenaogren

Jag och Jimmy hade tänkt att springa förra veckan, men då blev det aldrig av. Igår tog vi tag i det, fast jag trodde inte det skulle bli så jobbigt. Vi sprang till Bulltofta, 2,5 km där och sen hem. Tempot var ganska bra från början. 5 km har inget ljus, så det fick bli 2,5. Det kändes bra i mina ben. Sist kände jag av dem efter ett tag. Jag tog i lite extra i uppförsbackarna. På väg hem fick Jimmy för sig att öka takten. Själv började jag känna mig trött. Det kändes som jag var piggare än han i Bulltofta, så han är väldigt lurig att springa med. Nu ökade han hela tiden. Själv kände jag för att stanna, men man kan ju inte ge sig så. Till slut orkade han inte hålla det höga tempot och det var tur för mig för jag hade inte klarat det hela vägen hem. Rundan tog knappt 50 minuter och det måste vara mer än en mil, så det gick fortare än när jag sprang sist. Riktigt skön känsla när man har varit ute och sprungit! Vi får se till att göra det till en vana!