helenaogren

I lördags på Sveriges nationaldag, så blev Vide 9 månader. Stor kille nu! Framtänderna där uppe är äntligen ute, så det spänner nog inte lika mycket. Han sover lite bättre på nätterna. Han kryper i racerfart och har börjat släppa båda händerna när han står. Han står inte länge innan han tappar balansen och oftast hamnar på rumpan. Han pratar hela tiden och högt, men väldigt enformigt. Dadadada.

 

Vi bestämde oss på förmiddagen att Malva skulle få springa Rädda barnen - loppet, så vi cyklade dit. Många av kompisarna på förskolan och från gatan var där. Malva skulle springa i den yngsta klassen och fick nummerlapp 123. Hon busade först runt med alla. Ingen vila inför loppet.;) Vid elva var det uppvärming. Malva var koncentrarad och försökte göra alla rörelser, även om det inte var lätt. Sedan var det dags för start. Kanske 20 startande 12:or plus några som var födda 13. Det var svårt att få alla att stå still bakom linjen. Loppet startade med klara, färdiga, spring. Det tog lite tid för Malva att reagera, men sedan sprang hon fram en bit. Sedan vände hon sig och undrade vart jag tog vägen, så jag sprang med henne. Många av barnen höll en förälder i handen, men Malva sprang hela själv. Först 100 m rakt fram och sedan vände de och sprang tillbaka. Malva höll på att missa målet, då hon nästan hamnade bakom publiken. Precis innan mållinjen stannade hon och kände så att pippilotterna satt kvar. Hon kom bland de sista, men var hur nöjd som helst. Guldmedaljen var hon stolt över, men strax efter målgång, så provade hon ändå att lämna tillbaka den. Sedan var det lek på lekplatsen.

 

 

Själv körde jag in till Malmö för att döma fotboll. Div 6 herrar Heleneholms SK - KSF Srbija. Riktigt varmt och kvavt. Hemmalaget vann till slut med 4-1.

 

På kvällen kom mina föräldrar och vi grillade kyckling. Vi åt nypotatis, sallad och tzatziki till. Vi invigde vårt nya utebord och stolar. Härligt! Rabarberkaka med vaniljsås till efterrätt var inte heller helt fel.